AktivistSkolan 14-16 Mediaträning!

Aktivistskolan 14 - Journalistkontakter

Det är framför allt via det personliga samtalet ni kan etablera relationer till journalister som är intresserade av era ämnesområden. Tacka därför bara i undantagsfall nej till intervjutillfällen. Tveka inte heller att själv ringa upp en journalist och föreslå att träffas – media ger utrymme åt de aktörer som är bra på att presentera sig och journalisterna är tacksamma om de får hjälp att presentera ett begripligt budskap. På så sätt blir ni en ”part”, som kontaktas av journalisterna.

• Anteckna direkt
  Ta reda på journalistens namn, varifrån hon/han ringer och vilka frågor journalisten vill ha svar på.
• Är du rätt person?
  Fundera över vem som är bäst lämpad att svara utifrån sammanhanget. Ibland är en ordförende rätt och den enda som får uttala sig om en förenings åsikter, men ibland passar kanske den som ansvarar för tex. transträffar bättre om journalisten vill veta något om just dem. Och ibland är det bra att be att få återkomma med någon som har egen erfarenhet av just den fråga journalisten vill belysa, transpersoner som är föräldrar, någon som just genomgått en operation, någon som inte får byta namn etc. Personlig färg är alltid viktigt för en journalist.
• Be att få återkomma
  Om du känner dig osäker bör du be att få återkomma inom 15 minuter. Det ger dig tid att samla tankarna, diskutera saken med någon kollega och kanske leta rätt på bakgrundsfakta. Var noga med att alltid ringa tillbaka inom utlovad tid.

• Tänk igenom målgruppen
  Med intervjun vill du nå exempelvis beslutsfattare, kunder, anställda, medlemmar eller aktieägare. ”En bred allmänhet” är vanligen inte en tillräckligt god målgruppsdefinition – och journalisten är aldrig målgruppen.
• Bestäm vad du vill säga
  Skriv gärna upp stolpar över vad du vill få sagt. Vilka är dina huvudbudskap? Hur formuleras de på ett slagkraftigt sätt, som inte kan misstolkas? Du bör ha maximalt tre budskap.
• Gör en testintervju
  Låt en kollega eller bekant genomföra en ”låtsasintervju”. Välj någon som kan och vågar ställa de svåra frågorna, så att du är väl förberedd när det är dags.
• Välj en lämplig plats
  En föreningslokal kan uppfattas som tråkig och lite isolerat, som om du inte vågar synas i andra sammanhang. Ditt hem eller jobb är bättre, förutsatt att du lever öppet såklart. Att vara ”ute i verkligheten”, tex. på en avskild parkbänk, ett café etc kan ge också en helt annan och intressantare bild. Ha en bra bakgrund för bilder om en fotograf kommer.
• Överskatta inte journalistens förkunskaper!
  Du kan säkerligen mer om ämnet än vad journalisten kan. Erbjud dig att skicka över en kort ordlista och några länkar till bra fakta om vilka transpersoner är innan intervjun.

• Ha med en observatör
  Överväg gärna att ha med någon, som i stort sett sitter tyst, vid intervjun. Efteråt kan personen ge dig återkoppling om vad du gjorde bra och vad som kan göras ännu bättre till nästa gång.
• Bli inte ett "intervjuoffer"
  Ställ den första frågan själv, så hjälper du både journalisten och dig själv att skapa en bra samtalston.
• Förklara!
  Journalister är sällan pålästa i transfrågor. Därför bör du för säkerhets skull förklara resonemang som kan misstolkas och kontrollera att hon/han hänger med.
• Formulera dig nyhetsmässigt
  Börja alltid med huvudbudskapet. Krydda ett enkelt och begripligt språk med konkreta exempel.
• Undvik att säga "inga kommentarer"
  Frasen ”inga kommentarer” väcker misstro och lust att forska vidare. Förklara i stället varför du inte kan svara, eller be att få återkomma.
• Prata aldrig "off the record"
  Säg bara det du kan stå för. En öppen dialog som tål dagsljus vinner i längden. Tänk på att en journalist alltid jobbar, även när bandspelaren är avstängd. Avslöja inget personligt som du inte vill se i tryck. Och tänk efter före vad gäller formuleringar om åsikter.
• Tala sanning, spekulera inte
  En lögn upptäcks ofta, liksom en felaktig spekulation. Prata bara om det du känner till och är säker på. Var inte rädd att svara ”jag vet inte”.
• Ta om i bandad intervju
  Be att få göra en ny tagning om du är missnöjd med ett svar du gett i en bandad intervju för radio eller tv. Detta önskemål brukar respekteras, såvida du inte är en makthavare som har försagt dig.
• Be att få läsa och kommentera
  Be om en möjlighet att få läsa vad du sagt innan texten går till tryck och få korrigera eventuella faktafel och sånt du känner att du inte sagt. Men akta dig för att bli för kontrollerande, journalisten kanske inte återkommer om du kritiserar och vill styra hela artikeln. Problem emd en felaktigt inställd journalist ska du redan ha hanterat. När du väl ger intervjun måste du hantera jouralisten som en välvilligt inställd person.

• Slappna inte av för tidigt
  Intervjun är inte över förrän du och journalisten skiljs åt, även om till exempel bandspelaren är avstängd. Det sista intrycket är lika viktigt som det första.
• Diskutera uppföljning direkt
  Börja sälja in nästa intervju innan ni skiljs åt, till exempel genom att berätta för journalisten att ni snart presenterar en ny rapport eller har en annan ny aktivitet på gång.
• Ge gärna positiv återkoppling
  Om artikeln/reportaget blev bra: Skicka ett e-postmeddelande och berätta vad du tycker. Passa samtidigt på att tipsa om uppföljningsmöjligheter.
• Undvik negativ återkoppling
  Om artikeln innehöll sakfel eller vinklades till er nackdel: Låt någon utomstående bedöma om det är värt att påtala detta för journalisten. Oftast är skadan mindre än vi själva bedömer.

Aktivistskolan 15 - i TV!

TV-mediet har en enorm genomslagskraft. Och hur man lär sig hantera allt från undersökande journalister till frågor från publiken i debattprogram finns det hela högskolekurser om. Det här är bara några enkla råd till dig som kanske vågat dig på att ställa upp i ett TV-program, inte som expert eller politiker utan som privat transperson, för att berätta om ditt liv.

• Granska "erbjudandet"!
  Ta reda på vilket program det handlar om och titta på det. Är det något du tycker verkar seröst, något du vill förknippas med? I så fall, tacka ja när du vet att du klarar att hantera att folk kommer känna igen dig fortfarande tre år senare.
• Be att få se resultatet
  Be att få se och och påverka resultatet innan det sänds. Fullständigt vetorätt är svårt när det gäller TV-program, men rätt att få säga nej till sånt du tycker verkar helt fel bör du kunna få. Förvissa dig om att det verkligen är den slutliga versionen du får se, annars kan tex din ytterdörrs namnskylt dyka upp efter en redigering till.
• Var tydlig med vilka uppgifter du vill att de utelämnar
  Om du känner dig osäker på om du kanske inte vill figurera med både för och efternamn, säg det tydligt.
• Frågor i förväg
  Många serösa journalister jobbar så att ni kommer ses minst en gång innan tagningen, då ni pratar igenom upplägg och frågor. Be att få veta hur det hela är tänkt, vilken vinkel programmet kommer ha. Och be att få frågorna för att kunna förbereda dig. Om ni inte hinner ses, be om likande kontakt via mail/telefon.
• Le!
  Även om du är vettskrämd, kom ihåg att se ut som om du har trevligt.
• Titta på intervjuaren!
  Titta inte in i kameran, om du inte är politiker och vill ta en landsfadersroll.
• Undvik tweed!
  Tweedmönstrade, fiskbensmönstrade och smårutiga kläder ger optiska effekter i TV, undvik dem.
• Tala koncentrerat
  Om du har något som känns viktigt att säga, säg det helst i en mening. Undvik konstpauser mitt i , det gör att resten kan klippas bort. Öva på dessa kärnbudskap" innan, så du har dem beredda när de passar in.

Aktivistskolan 16 - bli en god talare!

Att bli en god talare kräver lång träning, om man inte råkar ha en medfödd begåvning. Men hav tröst, det finns enkla knep för de som inte vill lägga ned timmar på retorikkurser och teaterträning, se längre ned. En enkel mall för ett argumentativt tal inför verklig publik (TV/radio fungerar lite annorlunda) ser enligt retorikens klassiska regler ut som följer:

• Presentation och inledning (Excordium)
  Presentera dig själv och vilka du representerar. Här är det bra att lägga in en personligt blygsam kommentar om dig själv som väcker intresse och sympati. Men överdriv inte, ingen tror tex. på att en femtioårig chef i näringslivet aldrig hållit tal förr. Denna del är till för att våcka intresse, både för dig och frågan. Att börja med något chockerande exempel framfört med patos direkt efter presentationen kan tex. fungera. I alla händelser vaknar publiken. Här kan du också smickra publiken, att smickra en grupp blir aldrig fult på det sätt det blir med privatpersoner.
• Detta har hänt (Narratio)
  Nu ska du redogöra för hur landet ligger. Fakta, vad som skett och gärna ihop med en hänvisning till något tillförlitligt material är bra. Här handlar det om att inge förtroende, du måste framstå som pålitlig.
• Vår grundade mening (Probatio)
  Dina argument, vad du tycker och varför. Anpassa argumentet till publiken, vissa tilltalas av logik andra av känslor. Använd dig gärna av båda under talets gång. Att bygga upp bevis för varför din åsikt är rätt i grupper av tre, alla i stigande styrka är också ett klassisk knep.
• Motbevis (Refutatio)
  Förutse det rimligaste motargumentet för just den här publiken. Ta upp det och bemöt det.
• Vår grundade mening (Probatio)
  Återkom gärna till ett tidigare argument, eller ta up ett nytt. Det viktiga är att motargumentet med sitt bemötande inte hamnar i direkt anslutning till ditt avslutningsanförande. Detta argument måste också vara ditt starkaste argument.
• Avslutning (Peroratio)
  Det som i skrift verkar bombastiskt och onödigt känslosamt blir inte sällan alldeles utmärkt i en talarstol inför en publik som redan lyssnat hänfört i tio minuter. Ju mer stämning du lyckats bygga upp, desto mer känslosam kan du nu bli i din uppmaning till aktion. Det är har du kan kräva saker, bums och av viktiga personer. Retoriska figurer har här sin självklara plats. ("Nog är alla människor lika mycket värda?, Vill vi verkligen ha ett samhälle där vissa människor behandlas sämre än andra, bara på grund av sitt kön?" är exempel på sådana.) Uppmana gärna publiken till handling det sista du säger.

• Planera!
  Ju kortare tid du ska tala, desto längre tid tar det att förbereda. På trettio minuter hinner du garanterat med att få in allt viktigt, men om du bara har tre? En god planering handlar om att skriva talet, läsa det för sig själv och klocka tiden, skära, och försöka igen. När det börjar sitta, skriv ned stödord och försök igen med bara dem. Att läsa innantill eller svamla är förödande om man inte har obegränsat med tid. Vilket man sällan har. Ett tal är ett sprinterlopp, inget långdistanslöp.
• Blicken!
  Om du är osäker på publiken, hitta någon som verkar positivt inställd och återvänd dit med blicken när du börjar irra runt över den anonyma massan. Att fixera blicken långt bak, utan att titta på någon särskild fungerar också bra.
• Händerna!
  Inga händer i byxfickorna! Och inget nervöst prasslande med papper eller klickande med kulspetspenna. Är du nervös, håll händerna still bakom ryggen eller grabba tag i talarstolen, det ger ett bättre intryck. För den mindre nervöse är gester ibland både bra och effektfulla, men överdriv inte. Svenskar är inte spanjorer, din publik blir nervös om du ser ut att dirigera.
• Hållning!
  Båda fötterna på jorden, inget runttrampande som stjäl uppmärksamhet från det du säger. Stå still, det är bara väckelsepredikanter och rockstjärnor som lyckas behålla intresset gåendes av och an över scenen.
• Hörs du?
  Det klassiska magstödet som alla sångare använder sig av fungerar också vid tal. Andas med magen, inte bröstkorgen. Och dra gärna några snabba röstuppvärmande övningar innan om du kan.
• Har du skrattarna på din sida?
  Att lägga in något som lockar till skratt är ett utmärkt sätt att vinna publiken. Du kan göra det i inledningen, där du låter dem skratta åt dig och din fumlighet vid talarstolen eller du kan låta dem skratta ihop med dig åt de du utmålar som "fiender". Så länge det aldrig är illvilligt utan innehåller en portion självdistans är det ett bra knep att få kontakt med publiken.
• Knep
  Har du sett en katt bli påkommen i en pinsam situation någon gång? Den börjar tvätta sig, för att avleda uppmärksamheten från det som just hänt. Det kallas överslagshandling. Vårt intresse för att notera överslagshandlingar används av goda talare. Att putsa glasögonen, fixa med mikrofonen, rätta till sina papper etc drar till sig publikens blickar. Det används gärna, mycket medvetet såklart, i en debatt när det finns en annan talare som har motsatt åsikt.
  Ett annat väl använt knep är "insyltning". Det är när du menar att dina motståndare inte bara är motståndare till dig utan till demokratin, Gud, Fru Justitia eller den hederliga arbetarklassen, beroende på din åsikt och vilka du kan hävda står på din sida. Det är givetvis inte helt renhårigt, arbetarklassen som grupp vet förmodligen ingenting om just dig. Men det fungerar.
  "För barnens bästa" är ett knep som handlar om att hitta en grupp som är drabbad och ett idealiskt och oskyldigt offer. Du behöver inte företräda dem, eller ens känna till vad de tycker, kan de påstås drabbas och du vinner publikens sympati för detta har du ofta lyckats väl.

Transaktivist      Grundkurs      Fram   Back