Lukas Romson

Vårt community

Jag tror också att en av de viktigaste uppgifter vi som rörelse har framför oss är att bygga ett community. En fast grund där alla som vill kan känna sig välkomna, oavsett ålder, könsidentitet eller könsuttryck. Vi är i starkt behov av mötesplatser, på alla nivåer.
Att engagera sig socialt är minst lika viktigt som att engagera sig politiskt!
 
I min dröm om ett bättre transcommunity ingår också att inga känner sig ovälkomna eller utanför, bara för att de inte "bestämt sig" eller för att de är transpersoner på "fel" sätt. Vi behöver varandra! Samtidigt måste vi vara lyhörda för att det behövs separata arenor för olika grupper, för en del samtal fungerar bäst med de som man känner igen sig mest hos. Alla grupper behöver utrymmen där just deras behov blir tillgodasedda och de kan känna sig hemma med den problemtaik som unik för just dem. Alla "trans-minoriteter" behöver egna utrymmen för att inte drunkna i den norm som säger at en transperson är en man-till-kvinna- transsexuell eller transvestit, helst heterosexuellt identifierad och helst med en traditionell syn på könsroller. Dessa separata plattformar behövs, om alla ska kunna få samma trygghet och utrymme. Men vi får inte glömma att vi kan hjälpa varandra och att vi tjänar på att stödja varandra.
Tillsammans kan vi bygga ett bättre community!
 
Jag tror också vi måste sluta blanda ihop identitetsstödjande verksamhet med påverkansverksamhet. När man arrangerar transträffar tror jag man behöver se mer till gruppens behov. Idag fokuserar vi ibland mer på omvärldens behov av information eller transrörelsens behov av politiskt kamp. Ändå kanske behovet för de allra flesta transpersoner handlar om att träffas och bli stärkt i sin identitet, att spegla sig i andra och att komma fram till vad man själv tycker.
Det måste få vara tillåtet att vara "bara" transperson!
 
Vi måste också börja värna om våra egna åsikter utan att ta hänsyn till omgivningens informationsbehov. Jag tror att transrörelsen behöver börja diskutera på allvar vad vi själva tycker och tänker, och inte göra det i enbart syfte att informera icke-transpersoner. Det är viktigt inte bara för de som behöver den sociala tryggheten, det är viktigt också för den politiska rörelsen. För utan en fri och konstruktiv intern debatt kan vi inte ha en rörelse.
Vi behöver själva börja tala med varandra om vad vi tycker! Först när vi gjort det vet vi vad vi kan börja säga till andra!

Prioriterade frågor

Det är svårt att peka på särskilt viktiga frågor när det finns så många olika allvarliga problem för så många transpersoner. Men utifrån ett långsiktigt och övergripande perspektiv skulle jag säga att en bred, statlig undersökning om transpersoners livssituation och problem är oerhört viktigt. Vi vet av erfarenhet från homorörelsen att utan en sådan kommer inga större reformer genomföras för transpersoner. En statlig, parlamentarisk utredning är alltså mycket viktig! Sett ur ett mer aktuellt perspekt är frågan om tvångssteriliseringarna, en god vård för alla och rätten till vilket förnamn man vill viktiga. Samtidigt ser jag att unga transpersoners situation är väldigt allvarlig, där allt fler ungdomar som mår mycket dåligt märks i vårt community. De har ingen att tala med om sina identitetsproblem, inte ens sina föräldrar och de har sällan någon ungdomsgrupp att hitta likar hos. De får kanske ingen vård för sin transsexualism, de utsätts för mobbning och hot i skolan.
Att unga transpersoner mår så dåligt som de gör är en fråga som måste tas på största allvar.
 
Det faktum att inte alla transpersoner har ett heltäckande och fullgott skydd mot diskriminering är ett stort och fundamentalt problem. Utan en diskriminenringsgrund är det svårt att via samhällets mätinstrument visa hur transpersoner drabbas av samhällets negativa attityder. Hatbrott mot transpersoner existerar inte i statistiken, arbetsmarknadsproblem kan inte mätas och utsattheten i samhället i stort är svår att komma åt så länge diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck i lagens mening inte är diskriminering. Jag hoppas mycket på den kommande lagstiftningen, att den kommer att tydligt skydda både de transpersoner som diskrimineras på grund av könsuttryck och de som diskrimineras på grund av könsidentitet. Men om det blir så återstår ännu att se.
 
Som jag uppfattar det finns det idag en chans att skapa ett politiskt intresse för transfrågorna, en chans vi alla som engagerar oss i transrörelsen bör ta tillvara. Vi behöver organisera oss, skapa både sociala och aktivistiska mötesplatser. Vi behöver vara lyhörda för de som inte vill eller kan delta i kampen, så vi ser till deras behov. Samtidigt måste vi respektera alla transpersoners rätt att kämpa för det de tycker är viktigt, på sitt eget sätt. Vi behöver lära oss av varandra, både vad vi tycker och vilka vi är. Och vi behöver stödja varandra och jobba ihop!
Transpersoners rättigheter är nästa stora kliv vad gäller HBT-frågorna. Det är nu det gäller, nu vi måste börja jobba! Och det är nu vi har allt att vinna!